Viltvårdarns Tikka "Tia"

I går var vi i stugan och det var underbart höstväder.  Vi gick en lång promenad i skogen och hundarna lekte nästan oavbrutet, Tia sprang överlyckligt före de andra två med en pinne som jagade efter. Manne och Jojje hade dock ett helt annat syfte med "leken", något som unga löptiken Tia inte alls förstod.

Tia är på löpen! Jag hade hoppats på att hanhundarna som är kastrerade, den ena sedan några år tillbaka och den andra sedan i våras, inte skulle bry sig. Men ack vad jag bedrog mig, det är nog så starka insinkter hos dem så de kommer nog att uppvakta henne varje gång det är löp. Idag när de lämnades ensamma var jag tvungen att stänga in Manne eftersom han inte kunde låta bli att uppvakta Tia. Men efter en lååång promenad och lite träning efter lunchtid så blev det lugnt hemma. Tia själv är ganska fundersam över vad som händer, tikskyddet förstår hon inte alls varför hon ska ha och plockar av sig det varje natt.

Förra helgen svullnade Tias ansikte upp enormt och jag fick panik och misstänkte ormbett. Jag kontaktade jourveterinären som trodde att det kunde vara jordgetingar. Och mycket riktigt... det surrar massor av getingar omkring stugan och vi hittade snart getingboet...under jord! Eftersom Manne äter cortison pga Addisons sjukdom tyckte veterinären att jag kunde ge henne några tabletter och efter några timmar gick svullnaden ner. Puh!


Mästerapportören!


Jordgetingbiten